Vad är fästingbett?

Fästingbett orsakas av parasiten fästingar

Fästingbett Fästingar sitter i högt gräs eller annan vegetation och väntar på att en potentiell värd ska vandra förbi. Får man en fästing har den ofta satt sig på ett varmt, fuktigt och mörkt ställe på kroppen, exempelvis i armhålan eller i ljumsken, men den kan också sätta sig på andra ställen.

När fästingen har hittat en plats på kroppen sticker den sin sugsnabel genom huden. Fästingen är en parasit som lever på blod. Oftast lämnar fästingen sin värd av sig själv efter ett tag, eller så tar man bort den.

Olika typer av fästingar

Kvalster definieras som små vinglösa spindeldjur in den gruppen ingår fästingar (Ixodida). Fästingbett tillkommer när små parasiter (fästingar) suger blod från däggdjur, fåglar och ibland reptiler och groddjur.

Fästingar delas in i två grupper hårda fästingar (Ixodidae) respektive mjuka fästingar (Argasidae). Den "vanliga" svenska fästingen är den hårda som har ett skal av kitin. Den mjuka fästingen suger blod under minuter eller timmar, till skillnad från de hårda som borrar sig fast och suger blod under flera dagars tid. Det finns faktiskt också en tredje typ av fästing och den heter Nuttalliellidae. Den här fästingen förekommer bland annat i Afrika.

När fästingarna är fullvuxna så andas de med trakéer. De hårda fästingarnas platta kropp är täckt med en kitinplåt på främre delen av ryggen, längst fram sticker den starkt utvecklade snabeln fram och ser ut som ett huvud. Bakdelen av "ryggen" är tänjbar, trots att den är täckt av läderartad hud. Storleken på fästingar varierar med hur länge som den bitit sig fast men i sitt minsta utförande är fästingen ungefär 2 millimeter och fästingarna kan bli så stora som en liten böna.

De mjuka fästingarna (Argasidae) är på ovansidan täckta av en oval skiva som är uppböjd i kanten. Dessa arter är 4 - 6 mm långa.