Hej.
Jag är snart 29 år och hade under barndomen flera år av besvär kring tandborstning. Jag vägrade borsta tänderna och under två års tid borstade jag bara tänderna en gång per år - då jag skulle till tandläkaren. Jag hatade tandkrämssmaken. Detta måste ha varit då jag var mellan 10 till 12 år. Efter detta och före detta var det sporadisk tandborstning, mestadels kanske bara en gång i veckan. Detta fortsatte med mer och mer tandborstning tills jag blev vuxen och klarade av att borsta tänderna varje kväll i alla fall. Nu klarar jag också av att borsta tänderna på morgonen. Mina föräldrar var inte intresserade av att tvinga mig till tandborstning och de var heller inte intresserade av att söka hjälp och få mig till att få hjälp utifrån. Jag hade inga hål fram tills jag var 17. Nu som vuxen har jag det knapert och klarar inte av att gå till tandläkaren. Jag sliter med oro och stress kring min munhälsa. Jag är inte rädd för tandläkaren i sig, mer rädd för att få en allt för mörk dom kring munhälsan.
Ett annat problem jag haft sedan många år tillbaka ifrån 14 års ålder tills bara för något år sedan är stressrelaterat bitande av kinder och läppar, jag har bitit hål på insidan och skapat sår och bitit upp dessa sår. Detta har varit en slags stressrelease och tvångsbetonat.
Jag vill hellst av allt ha råd att gå och fixa alla problem. Jag har säkert flera hål, en tand har spruckit och har nu ett djupt hål med svärta i. Jag klarar inte av att bita ihop tänderna längst fram när jag skall äta mat och måste bita av något som är segt. Och jag kan inte använda annan tandkräm än sensodyne för då ilar det i tänderna. Eventuellt har jag också erosionsproblem då framtänderna i toppen är till viss del genomskinliga.
Finns det chans för bidrag för en sådan som mig? Hur skall jag kunna bevisa min historia hos tandvården?
